When you try your best

Ligger i sängen, fortfarande, och funderar på vad jag ska göra idag. Ingenting.

Känner mig trött och matt. Dåligt väder är det också. Det ändå som lockar mig till att gå ut är Orange Pekoes Carrot cake.. Och att Ida befinner sig någonstans i London och ska ringa mig om 1 timme ungefär.

Har försökt att planera lite framtid denna morgon också med den andra Idis som befinner sig i Sverige. Sydney. Att det ska vara så svårt att bara sätta sig på ett plan och åka iväg? Så mycket smådetljer som tillkommer och ska redas ut och diskuteras. SUCK. Varför är det inte enklare att göra sig själv lycklig?

Allt som är negativt i livet är så himla lätt att uppnå känner jag. Medan lycka, oh my, då får man sträva efter det i flera år, kommer säkert kosta pengar också. Men olycka, det är gratis och lätttillgängligt.

 

Adjö

When the crazy say he hates us!

Sitter och lyssnar på Regina Spektor.. får lite ångest eftersom jag vet att hon spelar på Hultan (och jag hade ju gratis biljett plus backstagepass) men istället sitter jag i London och lyssnar. Från datorn. HUR SOM HELST, måste sluta tänka på det där..

Startade dagen på gymet, har blivit hurtig. Haha, säger jag efter min andra gång där på 2 månader. Men det är ju i alla fall en början.

Igår natt när jag försökte sova började jag tänka på det här med känslor. Hur definerar man dem? Och hur vet vi att vi pratar om samma sak när vi säger “jag känner ångest” eller “Gud, vad jag älskar dig!”. Jag menar, hur kan man beskriva dem och hur vet vi att det ju just det vi känner? En klump i magen kan upplevas och tolkas på så många olika sätt.

Och kärlek.. började verkligen fundera på det här om dagen. Vad fan är kärlek? Jag har absolut inget grepp om det alls. Hur känns kärlek? Hur vet jag att det jag en gång trott är kärlek, verkligen är det? Det kanske bara är lite magont? Eller lite förvirring i hjärnan? Hur vet vi att vi pratar om samma sak när vi säger alla dess ord som står för känslor?

Good is better than perfect

Kul att det regnar i London. Surprise, surpriiiiiiiise.

Har väl inte haft för mig alltför mycket. Har mest hängt hemma, gått till gymmet, bio… same old, same old. Känner mig rätt matt på det mesta. Matt och mätt egentligen.

Rätt trött är jag också. Helt plötsligt. Somnar tidigt, vaknar sent. Som att jag är inställd på energisparläge.

Har en del planer också. Inte denna vecka, men nästa. Och sen resten av året såklart. En del svåra val står på min väg. Ni vet sånna livsavgörande, de kommer ju rätt sällan i livet har jag märkt, men nu står det ett par på agendan.

Känns nästan som att jag blivit en åskådare. Ser på alla orättvisor & elakheter som sker, men jag väljer att inte vara inblandad, även fast händelserna gärna vill blanda in mig. Jag har börjat tänka igenom saker innan jag säger dem. Gjorde jag väl aldrig förr, då sa man lite vad man kände. Men nu blir oftast att jag säger endast 50% av allt jag egentligen vill ha sagt. Nä, inte ens 50%… kanske 30%. 34,5% närmare bestämt..

Det känns ändå bra, för jag vet. Och det är det som räknas och jag antar att det räcker. För tillfället. Sen vet man inte om jag nu istället håller på att undermedvetet bygga en bomb inne mig som en dag kommer explodera och allt jag någonsin har velat säga kommer komma ut på ett väldigt hemskt sätt… men jag tar den risken, va?

Hur som helst, tror jag ska ta en nap. Igen. Godnatt

Jävla killar….

God morgon.

Har sedan onsdag befunnit mig i Eskilstuna hos mina kära vänner, eftersom mina föräldrar pus hund och katt åkte till Lettland i en månad nu. Ingen större lust att sitta på landet helt ensam…

Fartfyllda dagar som vanligt. Harrys i onsdags och jag och Anna var galna på dansgolvet. Vet inte vad vi höll på med men kul var det. Sen kom en jävel som inte fattar vad “diss” betyder och började strypa mig… kul. Feminist som jag är (vad nu det har med saken att göra) gick jag direkt till vakterna och sa det. MEN.. de brydde sig inte. Stryparen var tydligen en vakt som brukar jobba där men idag var han ledig. KUL.. så det sa på ett halvt ironiskt vis “Vill du anmäla han, har du polisen där borta”. Alltså.. herregud. De är vakter!!!! Och enligt lagen kallas det han gjorde för ofredande/misshandel!! Så jag gick till polisen och det blev ett jävla tjohej med stryparens kompisar skrikandes till mig och Anna “Men kolla vad hon har på sig!!!”… jag tror vi alla var chockade, för jag hade en långklänning och Anna var inte särskilt utmanande klädd heller. Men vi är ju tjejer. Och det är ju ok att göra vad man vill tydligen unless man har en stor jävla plastpåse på sig!

Nej, inte ok. Som tur var poliserna tjejer och vi fick väldigt bra stöd från dem. Jävligt nöjd är jag. Och även fast det inte kommer gå vidare till något, så känns det i alla fall bra att jag försökte göra nåt. Sen att detta samhälle är som det är, är ju en annan femma.

Hur som helst, nu ska jag och Rebecca till Syvlia och luncha. Sista dagen i Sverige känns jävligt jävlig så jag funderar på att göra nåt drastiskt för att inte känna ångesten bultandes i mig. Suck…

Adjö

Alla mina dagar är avsked

Nej, nu är jag extremt velig. Nästan så velig att jag inte förstår tyngden av mina val. Tyngden som kanske är lite för tung egentligen för att kunna bära.

Blir människan någonsin nöjd? Med något? En pojke i Kina som tvingas jobba dag och natt känner ångest för han har inga val. En flicka i Strängnäs som kan göra vad hon vill känner ångest för hon har för många.

Frågan är vem det är som har fel… eller är allt relativt? Nej, låt oss inte gå in på om allt är relativt eller inte för det lär ju inte göra min situation enklare.

Jag vet verkligen inte vad som kommer hända. På lördag åker jag till London. Men jag vet inte om jag åker dit för att stanna eller hämta mina saker och komma tillbaka. Om jag stannar, vad ska jag göra då? Och om jag åker hit igen, vad ska jag göra här?

Panikslagen är jag. På lördag åker jag. LÖRDAG. Det är 4 dagar. På 4 dagar ska jag bestämma allt. SUCK.

Idag vet jag inte vad jag vill alls.

Stating the obvious

Fan vad mygg det är i mitt rum… föresten så har jag märkt att jag har blivit av med min långsinthet. Vid flera fall har jag ignorerat min känsla av att ha blivit orättvist behandlad och bara gone with the flow. Framsteg.

Tror det handlar om att jag inte orkar. Fast det där känns som fel anledning.. hur som helst, ännu ett långt samtal väntar mig ikväll. Men det blir bäst så, man måste få ut det. Trötta ut sig själv. Då blir det nog. Och då slutar man.

Back on track

Oh oh oh vilken dag.

Efter en jävla helhelg med knappt någon sömn alls så tar jag otroligt lugnt här hemma vid polen och steker. Tror ja har fått min första bränna på snart 3 år. Har ju jobbat annars så det är mitt första sommarlov sen man började jobba under sommarloven.

Och vad har hänt då.. jadu, inte mycket. Fick sitta till hela till 4 på morgonen och prata med the ex och det är ju samma gamla historia som vanligt “jag saknar dig”, “jag hatar dig”, “jag har känslor för dig”, “jag vill inte ha dig i mitt liv”.. SUCK.

Det är inte ok.  Hur kommer man ur denna onda cirkel? Känner att jag inte har någon ilska i min kropp, men det är jobbigt när man hela tiden får höra olika saker var och varannan dag. Kan man inte bara bestämma sig för en sak? Och hålla sig till det? Hur svårt kan det vara?

I alla fall, har sökt lite au pair jobb i Nya Zeeland och ska även kolla Sydney. Är så jävla sugen på att se mig runt i världen lite innan jag börjar plugga igen nästa år.

Nej, ska fråga mamma om vi kan åka in till stan och köpa lite glass hehehehe..

Adjö

No one’s laughing at God when they’ve lost all they got

Hahahahaa, gud så patetiskt. Att folk aldrig kan ta ansvar för sina handlingar? Skyller det på annat, kallar folk för whore när de inte har något med det att göra.. suck! Är det inte dags att lära sig att inga dumma handlingar blir bortglömda utan att man fått ta konsekvenserna för det? Man borde vi någon sorts ålder börja ta lite ansvar…

Jag har gjort en del dumma saker i mitt liv men jag har verkligen fått ta konsekvenserna för det. Man har mått dåligt, känt sig missförstådd, ensam, bortglömd, hatad..

Men sånt får man ta. Har man gjort något dumt ska man fan lida för det. För det är då man fattar att man inte ska göra om det.

Man Of A Thousand Faces

And I’m crying for things
I tell others to do without crying

Reginas Spektors nya album är så bra!

Föresten så vann jag biljett till Hultsfred i fredags på Raw. Och i lördags var jag på Adrian Luxs spelningen. Jäääävligt bra men jag har en del åsikter om människorna som var på åbryggan.

FREDAG

Solen lyser och jag ligger vid polen drickandes brämhults och ätandes Ben & Jerrys… man skulle kunna tro att det är dags att ta livet av sig, för man ska väl avsluta allt när man är på topp. Skämt åt sido.

Igår kväll var det häng hos Paulin med Amanda och Rebecca. Vi bestämde oss för att sova ute. Alltså inte i tält men ute. Under himlen. Jävligt mysigt om man bortser från att man svettades som fan i morse.

Har inte så mycket mer att lägga till, för det är väl som jag och Ida konstaterade här om dagen, när man mår bra så tänker man inte.

Eller jo, jag kan meddela att det finns en 70% chans att jag åker till London i juli och sen kommer tillbaka. Till augusti/september i alla fall. För faktum är att jag har hamnat i en dum liten situation där i Londres. Men så blir det när man tror att ingen är farlig och att man kan vara “vän” med alla. Speciellt med en prins…

Adjö