I don’t care for the past

denna sommar bjöd mig på 89 dagar hemifrån. varav 82 dagar i london och 6 i riga.
när jag kom hem, och hade spenderat 5 timmar här, kände jag det sociala självmordet närma sig.

idag vaknade jag 1 och så har jag varit här hemma,  i mitt rum heeeela dagen (undantag för 2 långpromenader med artch mot rosöga). och vilken slutsats kan vi dra av detta? Jo!
1. Jag har inget liv (igen….)

Och imorgon är det skola. Precis som det var varje dag förra veckan. Och det kommer vara precis same story denna vecka. Och veckan efter den. Och efter den.  Och jag kommer längta varje måndag tills det är fredag och tänka “Ooh, kan det inte vara fredag idag”. Och sen när det är fredag kommer jag 1. ha myskvällar med the gang eller 2. gå på så kallad “fest” (läs tråkig sammankomst av tråkiga människor med tråkiga händelser) eller det slutgiltiga 3. sitta här… i mitt rum

det är så komiskt sorligt hur jag har just nu förutspått hela min höst. otroligt! man skulle nästan kunna kalla mig för spåtant, jag vet.

i alla fall, har nu räknat ut att det är 295 dagar kvar till skolavslutning. det är ju inte så mycket.

jag och sanne ska i alla fall till london i november. och det är 75 dagar eller så tills dess. ni anar ju att jag ser fram emot det.

 godnatt