Tell me what it’s worth

Jag önskar att folk kunde förstå mig utan att jag behövde prata. Eller ja, de är ju inte säkert att de förstår även om man pratar.

 Idag känner jag att jag vill veta vad allt de här är värt i slutändan. Är det verkligen värt all effort och tid. Tid som man kan lägga på så himla mycket annat. Jo, I’ve figured it out vad jag skulle kunna göra istället för allt, allt just ALLT annat jag sysselsätter mig med just nu.

Jag skulle kunna göra mina dagar så otroligt meningsfulla om jag bara visste att allt det här ändå inte skulle fungera. Men nu går jag på tår. Undrar.. det kanske fixar sig. Det kanske finns en risk att jag känner “damn, det var värt det” i slutet. Kanske..

Kanske inte.

Hur vet vi att allt de här inte bara ett ända stort waste of time. Mitt ryska prov. Jag kanske inte ens får nytta av ryska i framtiden. Vad vet jag? Eller ja, det här med döden – tänk så dör jag. Och här har jag då spenderat så himla mycket svett och tårar på absolut inget. På ett mål jag aldrig uppnådde. Som aldrig hann bli meningsfullt och värt något i mina ögon.

Föresten, jag är hemma från Umeå. Och ni ser ju hur bra denna resa har bidragit till mitt välbefinnande. Nu i efterhand i alla fall.