Det samma gamla otrevliga

Hej Sverige.

Ida skrev till mig igår att det var vår. Så när jag satt på planet för några timmar sen, såg ner på marken under mig där små, små bilar åkte tänkte jag inte att det skulle vara snö på marken. Mina sommarskor satt så fint på mig. Och min trevliga kavaj var varm…

Sen öppnade flygvärdinnorna dörren och direkt kom en kall vind som fick mina ben att dö av köld. Jag klev ut och möttes av ännu mer kyla, snö och allmän otrevlighet.

Jag tänkte “Home… sweet home”.

Det är alltid lika otrevligt och jobbigt att komma hem. Varesig man varit på nordpolen dagen innan eller badat i atlanten, det är jobbigt.

Man tänker att man har missat så mycket, eftersom man själv förändrats lite, men sen inser man att allt är precis som det var innan man åkte. Det är precis likadant. Vissa människor tycker om den känslan. Att komma hem till något man känner igen – trygghet. Men jag tycker inte det här är särskilt tryggt, denna ständiga o-utveckling om man kan uttrycka det så.

Förutom att min hjärna har bytt tankespår och därav förändrats har min kropp gjort detsamma. Jag har gått upp i vikt. Väldigt konstigt kan man tycka, då jag bara har ätit lax & avokado sallader hela veckan. Sen kom jag på alla dom där pina coladorna, daiqirisarna, mojitorna, champagnerna, vinerna och sangriorna. Det är nog inte så konstigt.

Nu börjar hårdträningen. Igen. För 982356 gången detta år.

Aja. Hemma är jag nu. 1 år äldre. Och med bara 1 månad kvar till nästa resa bort från detta land. Jag ser fram emot det redan.

Godnatt