To fall between the lines

Jag kommer aldrig glömma programmet om killen som vägde runt 500 kg. Helt plötsligt fick han värsta motivitationen och gick ner till normalvikt och blev värsta ikonen för många, var med i tv program och alla var så amazed med vad han hade åstakommit. Sen en dag såg han en korv kiosk och tänkte “en kan väl inte skada?” och köpte sig en korv med bröd. Sen köpte han en till.. och en till och en till..

Efter några år hade han gått upp alla de där hundra kilona han hade gått ner.

Tänk att ha något, men förlora det sen på grund av sig själv. Att hela tiden ha möjligheten att ha det kvar, men vara så dum och lat och låta det med egentligen egen vilja slip thru your fingers…

Igår premiärade jag legalt Eskilstunas krogliv. Frågade någon mig om ID? Nej… jävla jävlar de är. När man äntligen KAN visa något så bryr de sig inte om att fråga…
Hur som helst var det väldigt trevligt. Kom hem till Rubus runt 2 där det var diksutioner. Sen runt 4 när jag sov hoppade Robin och Rebecca i min säng och skrek “Gå upp!! gå upp, vi ska festa!! Vakna nu!!”.

Aja, nu ska jag skriva om Poes liv.
Imorgon börjar ju faktiskt mitt nya liv och allt vad det innebär.

Och föresten, jag saaaaaaaaaaaaaaaaaaknar fredrik. Jag vill ha förra veckan tillbaka!

HEJ