Evija, två år frammåt

Jag hatar att jag ibland planerar mitt liv så otroligt noggrant och med sådan entusiasm. Det gör det så svårt när man inser att man inte längre vill följa den planerade vägen.

Men just nu tänker jag såhär, jag ska flytta hemifrån/flytta utomlands/bli sambo/byta skola den 28 maj. Rätt stora steg i livet för vilken människa som helst, och jag får 4 flugor i en smäll. Praktiskt.

Sen tar jag studenten. Sen jobbar jag 1 år och tjänar en massa jävla pund. Sen är Fredrik klar med universitet. Och då ska vi till Asien och Australien.

Och jag har insett att jag tänker göra absolut ingenting förutom explore nya saker tills jag tröttnar på det. För det är ju så himla dumt att bestämma “jag ska börja på universitet om 1 år” men sen när året har gått, och man sitter i Brazilien och tänker att shit, det roliga är slut nu och man måste tillbaka. Ja, då kan man ju inte riktigt njuta av universitet och att börja studera igen. Jag vill komma till en punkt i livet då jag VILL studera. Då jag känner att nu har jag rest klart. Och nej, jag tror inte jag kommer vilja vara en vagabond resten av mitt liv. Då jag är väldigt säker att efter kanske 1 år så kommer jag få tillbaka min motivitation och saknad till studier.

Nu hoppas vi att det blir så, och inte att direkt efter studenten hamnar jag på Regents collage eller Oxford uni…

Nu ska jag äta mat. Och sen blir det hemgjort cheesecake med hallon och björnbär. Och sen, såklart.. PLUGGA.

Hejdå