The last days of Christmas

Om 15 timmar sitter jag på ett plan påväg bort från Sverige. Men det är jobbigare att lämna det jobbiga än jag trodde.

Jag har typ 8397 kg övervikt och alldeles för många väskor för att orka bära. Men det är inte det som är det jobbiga.

Det jobbiga med at flytta “föralltid” är att man inser ett antal viktiga saker. Man inser vad och vilka som egentligen betyder mycket, och för vilka man själv betyder något för. Man inser allt man tycker med stället man bor på och allt man har runt sig. Man slutar på sätt och vis vara hemblind och börjar se saker som en turist.

Och man inser alla dessa småsaker som man annars aldrig har tänkt på, som man kommer sakna så fruktansvärt. Och alla dessa människor och deras små “fasoner” man aldrig kommer hitta i någon annan människa.

För de känns som att jag åker nu, och lämnar allt kvar. Det enda jag har med mig är mina kläder. Relativt ironiskt, jag har med mig det jag minst skulle ha saknat.

Det är svårt att ta med platser, människor, mina oljefärger, min katt, min hund, ängen utanför mitt hus, min familj….

Ush.

Det är svårt att inse att man tagit så mycket för givet.

Adjö Sverige.