If you can find what’s left of me.

Blablablablablaaaa…. is this it?

För när allt kommer omkring handlar allt egentligen om pengar. Verkligen allt.

Och varför måste allt utvecklas? Varför måste saker bli bättre? Vem fan kom på begreppen bra, bättre, bäst?

Och hur kan något vara bäst när vi ändå är ute efter något bättre. Det är som att säga att ett bottenlöst hav har en botten.

Och alla dessa människor. Fan vad det är synd om dem. Jag började nästa gråta när jag satt på bussen och såg ut över alla stackars själar som intalat sig själva att this is it och allt är som jag vill.

Jag menar, vad gör vi här egentligen? Lever? Är det de vi gör? Eller ska göra? För det vore ju enkelt.. att bara leva. Utan några tillsattser. Verkar ju rätt simpelt..

Men å andra sidan, hur många är det egentligen som lever? 

Och idag ska jag fortsätta med att inte leva… låtsas att jag älskar Fat Joe och ta en massa bilder på honom och sedan lägga upp alla på bilddagboken för att visa att “HAHA, jag var på samma fest som han”.. som om jag själv hade brytt mig.

Nej. Inte egentligen, va?