Varför är det svårt att göra saker?

Jag måste ta mig samman. Och jag är allvarlig.

Det finns så mycket jag måste sluta göra/börja göra. Finns så mycket jag pushar undan. Förtärnger till någon tyst och mörk del av hjärnan. Stänger in det i ett rum. Men ni vet, som man ser på tv ibland att någon lagt in allt för många saker i städskrubben, så när man öppnar dörren så väller allting ut.

Ja. Jag tror det gör det nu. Jag blir så över-medveten om allt. Allt jag egentligen vet, men låtsas inte veta. Inte bry mig.

Gud. Jag blir verkligen rörd när jag tänker på det just nu.

Jag skäms när jag läser Blondinbellas blogg och känner beundran. Nej, jag skämtar inte. Det känns ända in i hjärtat den här otroliga beundrans känslan. Tanken “jag önskar jag var som henne”.

Nej, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Om jag ska ta tag i saken måste jag börja någonstans, och jag vet inte vart. Kan jag orka göra allt på en gång? HA HA HA, vilket skämt. Ush, det här skjuta-uppandet har blivit en sjukdom för mig. Måste nog på rehab. Någon som känner till ett bra rehab för mina sorts problem?? Anyone?? Please????

Måste nog skriva upp en lista på allt jag måste ändra på. Gud, finns det tillräckligt med papper i den här världen för den listan???

Fast alltså, det som skrämmer mig mest är den här omvandligen. Från att vara en person med självförtroende above allas till att inte tro det minsta lilla på sig själv.