Lite cyniskt, lite sorgligt

Ännu en sorglig, händelsefull vecka är förbi och ännu en gång sitter man här och reflekterar. Ni kanske undrar varför sorglig? Ja, men det har varit rätt tråkigt denna vecka. Rätt emotionellt och uppgivet och utmattat och bara allmänt “jag vill gå i ide! Kan tiden inte bara få stå lite still?”.

Tyvärr stod tiden inte still utan rusade förbi mig som den alltid gör. Tid för mig är som en buss jag springer efter men missar, så jag får gå alla 10 km hem. Det är tid.

Tyvärr är det inte riktigt sant ändå det jag säger för enligt vetenskapen så går människan GENOM tiden. Alltså tiden kan inte springa iväg från mig. Jävligt intressant hur det kommer sig att det inte gäller mig då.

Men som sagt innan sa jag att denna helg skulle handla om mys och det har det ju.. tyvärr har jag känt mig stressad under själva myset. Tider att passa, muffins som ska bakas, bussar som ska hinnas med..

Längtar så otroligt till den 4 april!!!! CARRIBEAN HERE I COME….. bara stranden, jag och min man. INGET ANNAT!

Adjö