I don’t know whats right or real anymore

So here we are, Evija lyssnar på Lily Allen. Vem hade anat?

Blir en del “Who’s afraid of Detroit” av Claude Vonstroke i pauserna.. ännu en “vem hade anat?” för 3 år sen…

Läskigt hur människor ändras. Tänkte en tanke idag, kan inte riktigt avslöja vad, men lets say att det var om jag skulle börja köpa nutella, och det kändes liksom “jag skulle vilja, men jag kan inte”.

Men då kom jag på, hur många gånger har inte känt så i ett visst angeläge men efter en del funderande så har jag gått över till den andra sidan och känt att det är ok.

Jag tycker det är fascinerande, hur man känslomässigt kan gå från negativt till positivt. Från att det verkar moraliskt fel i ens huvud till att man faktist utför handlingen. Our minds sure are powerful.

Det visar ju bara hur ostabila vi människor är. Våra åsikter skulle kunna vara vad som helst beroende på när man frågar. Och jag menar, har man inte ofta alltid tyckt att vad man står för är en stor del av vem människan är.

Detta måste ju innebära att en stor del av “vilka vi är” inte finns.

Och vad är kvar då att bygga upp oss? Vårat utseende? Som ändå blir plastikopererat, färgat och översminkat. Människorna runt oss, som ändå byts ut år efter år.

Har jag missat något?

Seriöst?

Adjö