En bra start på lovet. Not.

Yes, Evija har kräksjuka (eller nåt) för andra gången på 2 veckor. Först i Caribbean och så nu. Inte kul att vakna mitt i natten och känna sig minst sagt väldigt dålig…

Gårdagen var dock trevlig som spenderades på kvällen på en spansk restaurang i Fulham med min man, Anne och Anthony. Efteråt skulle Anthony visa nåt ställe som hade live musik så han knackade på en dörr som ledde oss ner till en källare och to be honest, det var det mysigaste jag sett i hela mitt liv.

Kuddar och ljus överallt, människor ligger i soffor med drinkar och ett liveband som spelar “aint no sunshine when she’s gone” och andra hög-mysfaktor-låtar.

Det är så sjukt med London, för man tror man vet alla ställens om är bra men så helt plötsligt inser man hur mycket man har missat. Det fick mig och Anne att inse att det kanske är dags att upptäcka den här staden. Vi vet ju egentligen ingenting.

Hur som helst, alla sitter nere i tv rummet nu och kollar på slumdog millionaire.. men jag fick enough efter de ville bränna ut ögonen på barnen. Feel good movie? I don’t think so…

För man kanske tröstar sig själv genom att tänka “det är bara film”, när faktumet egentligen är att det händer JUST NU. Barn på gatan, människosmuggling, slaveri, barn (och vuxna) som blir tvingade till prostitution, och då nämner jag bara få av de sjuka saker som pågår för tillfället över hela jorden.

Det är så lätt för oss att blunda för allt med all var isolation från “den andra världen”… “den andra världen” som faktist kan vara i samma stad du befinner dig i.