Ursäkta för dessa ovettiga ord

Det var en snabb känsla av dåligt samvete som nådde min hjärna när jag satte mig här denna fredag kväll framför datorn med ett glas vitt. Som tur insåg jag snabbt att det är fan inte ofta jag sitter här en fredag kväll, och då försvann det dåliga samvetet turligen.

Jag har haft lite problem nu i några dagar med att avgöra en sak. Eller balansera kanske är rätt ord. Det är det hela med att vara nöjd och acceptera och då pratar jag inte om skolarbeten och sånt tjafs utan mer om att acceptera och vara nöjd med det man har runt sig och det man utsätts för av andra människor.Väldigt stor skillnad.

För jag har väl aldrig varit den som varken accepterar mina prestationer när de gäller mitt skolarbete eller det jag har runt mig. Det har aldrig varit bra nog för mig. Så jag flyttade runt, bröt upp vänskaper, bytte tanke gång etc. etc. etc…etc

Och visst är det bra, att aldrig nöja sig med något man inte vill ha. Eller om man känner att man vill ha mer, så ska man se till att få mer. Det är ju bra att man alltid är på jakt efter det allra bästa för en själv (och andra), för varför vara en medelmåtta och låta andra avgöra din del av lycka eller vad det nu kan vara. Man själv ska ju bestämma.

Men när ska man veta om man begär för mycket? Hur ska man veta VAD som är för mycket? Och kan man ens vilja ha för mycket än vad man förtjänar? Det borde ju finnas en barriär i ens egna huvud som kan räkna ut vad man ska ha, alltså var man har rätt till att få.

Och tänk ifall det är ingen som kan någonsin ge dig det som du har rätt till att få.

Ska man då NÖJA sig med det man har?

Jag hatar verkligen begreppet “att nöja sig”. Det är så orättvist. Människor säger det så fort de vill att man ska vara tyst.

- Mamma, jag vill ha godis!!!!!
- Nej, nu NÖJER DU DIG MED MORÖTTERNA!

Det blir som ett moraliskt slag i ansiktet.

Nej, jag vet inte hur jag ska resonerna. Jag vet inte om jag borde nöja mig med hur allt är, även om jag innerstinne vill ha så himla mycket mer än det jag får (jag menar inte materialistiska saker utan känslor).

Ni kanske inte förstår vad jag menar, men om jag säger såhär, om man vill ha en puss av någon som du har all rätt att begära en puss av, men den ger dig bara en kram, ska man nöja sig då?

Adjö för ikväll