For those perfect moments

Förutom att mina föräldrar nu befinner sig i Malta på ett spa hotell när jag också egentligen skulle ha varit just nu om inte jag hade haft jävla NP prov på onsdag, så fick jag just reda på att att vän från mellanstadie tiderna är död. Sen ett år tillbaka. I trafikolycka.

Därav kan jag dra slutsatsen att vem som helst, när som helst kan dö. Och därav ska jag nu börja förbereda mig på att någon ska dö. Man måste vara på hugget, inte låta döden överaska en bara sådär och vända upp och ner på tillvaron. Nej, man ska vara cool. Man ska säga “Vad tog dig så lång tid, jag har väntat!”. Nej, inga stora scener av chock och panik. Man ska veta vad som händer. Ha koll helt enkelt.

För att för tillfället lever jag som om jag, och alla andra, är odödliga. Det enda som varit mig nära som dött är mina katter Charlie och Sumo. Och Sabina. I och för sig var både Sabina och Sumo sjuka så jag var ändå förbered på sätt och vis. Men jag tyckte inte om känslan när jag fick reda på att Charlie hade blivit påkörd av en soppbil. Nej, jag tyckte inte om känslorna som helt plötsligt hoppade fram så otroligt starka och hemska, som om de stått bakom ett hörn och föreberett sig i flera månader.

Nej, jag tyckte inte om det. Så darför ska jag från och med nu vara redo. Uppskatta varje sekund och rörelse och VETA att nästa kanske är den sista för mig eller någon annan.

Adjö