Filosofiska morgontankar

Det känns inte kul att min kalender har nu varit borta i 2 veckor. Smått handikappad är man utan den. Dock är den 13 dagar kvar tills jag tar studenten så det är väl inget mer än det som ska kommas ihåg.

Har även betalt min, förhoppningsvis, sista hyra i detta hus! 300 pund för juni, trots att jag helst inte kommer spendera en enda dag här. Suck. Men vad gör man inte för frihet. Ibland kostar det.

Hur som helst, tillbaka till studenten. Känns som att det inte riktigt händer. Jag har längtat och väntat så otroligt länge på den här dagen, det har funnits dagar i mitt liv då jag bara önskat jag kunde somna in och vakna upp just denna dag.

Och snart är den här. Bara känslan av att matte c är slut, tillsammans med några andra ämnen är ofattbar. Ingen mer matte. Va? Alltså jag har räknat matte i 12 år typ. Och nu ska jag inte göra det. Jag har läst tråkiga böcker i 12 år.. och nu kommer jag helt plötsligt själv få välja vad jag ska läsa, när jag vill, hur länge jag vill.

Jag menar, detta är ju en vana. Eller det lär ju ha blivit en vana. Kommer jag få abstinenes i höst och gå och köpa en matte bok bara för att jag skakar så mycket av ovanhet? Kommer jag drömma att jag har försovit mig och missat prov? Kommer jag sitta uppe till 3 på natten för att skriva en tråkig uppsats?

Nej, jag kommer inte det. I alla fall inte tills jag börjar universitet men då är det en helt annan sak. Då är det man SJÄLV som bestämmer vad  man ska läsa. Och förhoppningsvis kommer man tycka det är intressant.

Dock vet jag inte om jag ser fram emot detta tomma år av självbestämmelse. Det är som filosofen Nietzhe säger, val skapar ångest. Och vists får man ångest när man tänker att man måste göra nåt värdefullt nu, och det är man själv som avgör vad. Det är ingen som kommer säga åt en att vakna 9 på morgonen och gå till skolan och skriva långa, allmänbildande uppsatser…

Herregud.

Det är överväldigande att veta att man har sitt eget liv nu i sina egna händer för en gångs skull!