The great depression

Jaha.

Så nu bor man ensam också. Bara jag, min musik och dagbok. Ett trevligt gäng måste jag ändå säga.

Lyssnar på “dry your eyes” The streets, och blir lika emotional varenda gång “And your gonna let our things simply crash and fall down”… ah, det är inte lätt när musiken talar till en.

Hur som helst, kommer antagligen gå naken till studenten för alla klänningar jag hittar ser förjävliga ut.

Lika bra det.

Nej, nu sätter vi punkt här.

Adjö