Ett faktum

Hej hej.

En vecka kvar till studenten och här sitter man, singel mitt i allt. Haha, intressant hur livet kan kasta in en i nya banor bara sådär. Nu låter det som att jag är jätte glad, icke, men samtidigt, jag har insett att detta år har tagit hela min självständighet ifrån mig så nu laddar jag upp med Linda Skugge läsning för att få tillbaka mitt underbara, dåtida, independant life…

För det är inte kul när man sitter en onsdag kväll och för en panikattack över att man är ensam. Nej, sånt borde man kunna hantera. Och det gjorde jag förut. Men inte längre. Så det är dags att starta en ny lång väg att bygga upp sig själv igen.

Gud så dramatisk, men det är ju sant.

Jag antar att det är väl det värsta med att göra slut efter ett långt förhållande. Man har blivit så van med att ha någon att komma hem till, en trygghet att man aldrig behöver vara ensam och medvetandet att denna person kommer finnas där för dig. Sen mitt i allt står man där. Ensam. Måste komma på nya mål som inte innefattar en annan person, samtidigt som man känner sorg över att kasta de gamla planerna man så länge hade planerat och vant sig vid.

Jag gillar inte att kasta bort saker helt enkelt. I alla fall inte utan att försöka reparera dem. Och det är ju synd att inte alla tänker så, utan vissa orkar inte anstränga sig utan hellre kastar bort nästan två år av ens liv. Bara sådär, faktist. Endast för att ha det lite lättare. För det är jobbigt och svårt att reparera förhållanden, visst är det de, men jag tycker att det oftast är värt att i alla fall försöka.

Hur som helst, ikväll är det ingen sorg för jag ska ut och ha kul med mina vänner. Så adjö!